Hundens släktskap och ursprung

Hundens släktskap och ursprung

Enligt Carl von Linnés ordning av växter och djur från mitten av 1700-talet tillhör hunden familjen hunddjur (canidae), släktet canis, arten varg (canis lupus), och underarten hund (canis lupus familiaris).

Hundens historia som mänskligt husdjur har sitt ursprung i vargar som drog sig till människors boplatser, där de kunde leva av matrester och annat avfall. På så sätt blev de tamare och tamare för varje generation. Var på jorden detta skedde allra först är en omtvistad fråga: arkeologer har hittat hundskelett från Kina som daterats till cirka 30.000 år före Kristus, men det är osäkert huruvida dessa djur bör klassas som vargar eller hundar. I Europa har man funnit kvarlevor från hundar i Düsseldorf som härstammar från cirka 15.000 år före Kristus. Andra forskare menar att domesticeringen skedde i samband med jordbrukets uppkomst i dagens Mellanöstern för cirka 12.000 år sedan.

Under 2000-talet har det utförts flera studier på hundars och vargars DNA för att ta reda på när de egentligen blev två olika djur. Forskare på KTH menade år 2011 att hunden och vargen blev skilda arter för cirka 15.000 år sedan, medan en annan studie år 2013 hävdade att det inträffade i och med den europeiska istiden för 15.000-30.000 år sedan.

Andra forskare som undersökt DNA från fossil efter 35.000 år gamla sibiriska vargar och jämfört med nutida hundar har kommit fram till att hund och varg skildes år för hela 27.000-40.000 år sedan.

Det finns dock inget släktskap mellan de nuvarande gråvargarna och de utdöda vargar som domesticerades av människorna och utvecklades till hundar.

Sedan flera tusen år tillbaka har hunden också använts i avel för att få fram olika raser med särskilda egenskaper. Syftet har varit att få fram diverse utseenden, storlekar, beteenden eller egenskaper som ska passa för en viss aktivitet eller ett bestämt användningsområde, exempelvis vakt, sällskap, jakt, och så vidare. Man brukar säga att hundens raser är de som skiljer sig mest åt jämfört med andra djurs raser.

Hunden är i grunden ett rovdjur och en köttätare (carnivore), vilket bland annat syns på dess tänder, som är kraftfulla och vassa.

Storleken varierar förstås beroende på ras, men världens minsta hund som någonsin mätts var en Yorkshire-terrier som var så liten som 6,3 centimeter i mankhöjd och vägde endast 113 gram.

Historiens största hund var en engelsk mastiff som vägde hela 155 kilo och var 250 centimeter lång från nos till svans.

Även hundens livslängd beror på rasen. I genomsnitt lever en blandras ungefär ett och ett halvt år längre än en renrasig hund. Också vikten har betydelse, eftersom ökad vikt leder till tidigare död. Medelvärdet för en hunds livslängd brukar dock anges till mellan tio och tretton år, och åldersrekordet innehas just nu av en hund som blev hela 26 år gammal.